Jag vet seriöst inte var jag ska sätta ner foten nu. Jag vet inte till vem jag ska vända mig och jag vet inte vem som är den jag vill dela min framtid med. Allting är bara kaos. Jag vet inte hur långt jag kommer behöva släppa det här eller hur länge jag måste känna mig så skakig. All press och stress som är nu i slutet och allt som ska fixas. Alla som ska vara nöjda och alla som kräver allt. Jag har för höga krav på mig själv, jag vet. Och i lägen som dessa blir allt ännu värre. Illamåendet, skakningarna, nervositeten.. Jag kan inte sova, inte äta riktigt, inte vara nöjd över något jag göra. jag känner mig helt off. Jag är inte människa längre. Jag drar inga gränser. Jag måste lära mig. Jag måste bli starkare. Jag måste klara det jag åtagit mig nu, det är det viktigaste. Sedan vet jag precis vad jag ska göra i sommar och vad jag ska satsa på.

Jag återkommer när jag lyckats med allt och jag för en gångs skull kan vara nöjd med det jag åstadkommit.