tänk att trots alla dessa år är jag fortfarande lika pirrigt förtjust i dig.

på två sekunder är allt tillbaka, varesig jag vill eller inte. varesig du vill eller inte.

du måste verkligen ha varit min första riktiga kärlek. du måste ha varit den

första som lyckades fånga precis varenda känsla jag någonsin velat känna.

den första, och kanske den enda. jag tänker på dig, oavbrutet. helt ärligt, du är

helt otrolig. jag trodde aldrig en människa skulle kunna bli så nära perfekt som

du visade dig vara nu när du växt upp. jag önskar bara du varit starkare och orkat.

jag hade vågat och velat stå upp för oss nu. för första gången lyssnade jag inte

på vad någon sa. för dig, för mig, för oss. jag skulle göra allt för att få sitta där

bredvid dig i bilen och bara kolla på dig. jag kan inte låta bli att le när

jag ser på dig. jag vet inte vad det är du gör, men det får mig att glömma allt

annat. det spelar ingen roll vad jag någonsin sagt, skulle jag få chansen igen skulle

jag inte tveka att ta den- inte för något i världen. jag vet att jag vill det så

mycket mer än jag någonsin vågat tro. jag önskar bara jag inte gjort allt så

fruktansvärt svårt. jag sa ju det, jag är omöjlig.

vad som än händer kommer du alltid ha samma plats, no matter whaaaat!

spelar ingen roll om du vill eller inte så kommer jag alltid vilja ha dig,

så mycket mer än vad jag någonsin fått.