Jag vet inte vad jag ska ta mig till om något händer dig nu.

Jag kommer aldrig förlåta mig själv för att jag inte är hos dig när du är som

sämst.

Jag skulle ge upp allt jag ha och ge det till dig om det var möjligt.

Du har gjort så mycket för mig och du är värd varenda sekund du kan få.

71 år är ingenting. Du har haft en del svarta tider i ditt liv, det vet vi alla.

Men trots dessa så har vi alltid vetat vem som finns där under allt som hänt.

Du är allas vår bästa vän och medmänniska. Jag får rysningar i kroppen och

ler för mig själv när jag tänker på alla bus du hittade på för mig när jag var

liten. Vi är ett speciellt team, du &jag. Precis som bästavänner. Vi kan läsa

varandras tankar och vi vet hur vi ska hjälpa varandra i de oändligt många

jobbiga situationer som uppstår.

Men vad kan jag göra för dig nu?

Varför flyttade jag ifrån den enda vettiga människan i mitt liv?

Jag oroa mig varje sekund och ber för att du ska bli bra.

Du förtjänar att bli, du ska bli bra.

Om det behövs så lämnar jag allt jag har här och kommer tillbaka.

Jag vet att jag behöver det jag bygger upp här, men utan dig så är jag

så svag att jag inte kommer kunna ta tillvara på allting.

Du är min styrka, min bästavän.

Vi har hemlisar du och jag.

Så länge jag har dig behöver jag ingen annan.

Jag vet att du är stark, tillsammans blir vi ännu starkare.

Vi ska klara oss upp, stå på toppen och kolla ner på allt som varit och

skratta åt det som om vi sprungit ifrån det.

Men först av allt ska vi se till att all din smärta försvinner och att du orkar

gör någonting igen. Du ska få tillbaka all ork.

Jag älskar dig, mer än något annat i världen.

Du ska inte få falla, jag ska stå och ta emot dig.

Vi är starka tillsammans.