Direktlänk till inlägg 31 maj 2010
everyone.
Jag vet seriöst inte var jag ska sätta ner foten nu. Jag vet inte till vem jag ska vända mig och jag vet inte vem som är den jag vill dela min framtid med. Allting är bara kaos. Jag vet inte hur långt jag kommer behöva släppa det här eller hur länge jag måste känna mig så skakig. All press och stress som är nu i slutet och allt som ska fixas. Alla som ska vara nöjda och alla som kräver allt. Jag har för höga krav på mig själv, jag vet. Och i lägen som dessa blir allt ännu värre. Illamåendet, skakningarna, nervositeten.. Jag kan inte sova, inte äta riktigt, inte vara nöjd över något jag göra. jag känner mig helt off. Jag är inte människa längre. Jag drar inga gränser. Jag måste lära mig. Jag måste bli starkare. Jag måste klara det jag åtagit mig nu, det är det viktigaste. Sedan vet jag precis vad jag ska göra i sommar och vad jag ska satsa på.
Jag återkommer när jag lyckats med allt och jag för en gångs skull kan vara nöjd med det jag åstadkommit.
för att göra allt lite enklare att släppa så ska jag, för min egen skull, skriva ner vad det var som gjorde mig så säker på att gå vidare utan dig. det var en helt underbar början. allt som hade med dig att göra var helt underbart. din lukt...
tänk att trots alla dessa år är jag fortfarande lika pirrigt förtjust i dig. på två sekunder är allt tillbaka, varesig jag vill eller inte. varesig du vill eller inte. du måste verkligen ha varit min första riktiga kärlek. du måste ha varit d...
jag trodde jag skulle kunna skriva av mig allt jag tänkt på idag. allt jag funderat kring. men när jag läser det jag skrivit om dig tidigare släpper allaspärrar igen och tårarna rinner, som vanligt. jag tror inte jar har förstått än att jag...
Mitt liv har varit en känslomässig berg-o-dalbana på senaste tiden. Hela tiden händer nya, helt ofattbara saker. Samtidigt som jag försöker plocka upp och sätta ihop alla delar av mig själv så bestämmer sig någon annan för att knuffa ner mi...
jag är helt utan kraft. JAG TÄNKER INTE LEVA UTAN DIG. ...